Världens ondaste slump

Världen är elak mot mig.
Idag när jag satt på bussen hem med Evelina så var givetvis Jespers bror med på den. De är så väldigt lika också, fast olika. Jesper är mycket finare så jag kunde inte visa för Evelina. Vi fick lov att kalla honom Peter så att vi inte skulle avslöja något, för "Vi behöver inte prata så mycket om det här" som sagt.
Och inte nog med det; när vi gick från centrum så mötte vi hans syster Miriam och deras föräldrar.
Hur ofta brukar det hända mig liksom?

Jag och Evelina fantiserade om att hela familjen Persson skulle träffas i hennes hall, trångt, de är ju ändå sexton stycken tillsammans.

---

När man är vara fiktiv som jag måste man ändå hålla sig till sanningen för att vara trovärdig. Jag menar; Allt det här har ju jag upplevt men inte precis exakt.
Det här är glasklar sanning men ingen som känner mig skulle förstå att det är jag om de inte började rota bland detaljerna ordentligt.
Amanda kanske men hon skulle nog behöva haka upp sig på vissa smågrejjer hon med. Men som att hon skulle gå in för att läsa det som att det är just jag som ligger bakom orden.
Fast hon vet i alla fall om den här bloggen.

Fick bara lust (en onödig lust): Han är väldigt stor