Hjärtat går itu

Nu ska jag sova hos Amanda. Jag måste.

Vi och Sofia, som var hos sin pappa den här helgen var på gott humör och vi bestämde oss för att testa grannhusets hiss. Den i huset mittemot Sofia. Mittemot Jesper.
När vi kom ut på gatan igen mötte vi Josef, Markus och ja, Jesper. Jag mötte hans blick redan från början, vi såg på varann hela vägen men ingen ens nickade, sa något. Ingenting och det kändes verkligen förjävligt. Och han var olagligt vacker.
Finns det ingenting som kan göra livet ett snäpp enklare?

Jag älskar dig storebror! Ibland är livet riktigt pissigt, men vi finns för varann och du är underbar.