Familjen Persson överallt, i alla fall runt mig

I morse när jag och Evelina åkte tåg såg jag ännu en Persson broder. Det kändes inget vidare får jag väl erkänna. Jag viskade till Eve: "Det är en tidsfråga innan jag träffar honom". Mhm, en tidsfråga...

Amanda tycker jag ska sms:a honom men Eva tycker jag borde låta det vara, eftersom han är ju som han är, fast det sa mig inte så mycket, men man kanske ska lita på henne, hon är ju ändå 20 år och nog erfaren, förhoppnings vis, jag kommer behöva dig ordentligt mycket, Eva. Själv vet jag inte, jag vet aldrig något väsentligt nuförtiden känns det som. Men jag ska ändå försöka få tag på han nummer, fast det går inget vidare, bror skulle ha det men igår köpte han ny mobil och den innehåller bara hans flickväns nummer och Jens.

Min idé om att inte tänka det vi gjorde och istället glömma fungerar inte alls. Idag var tiden tydligen inne och jag och Amanda gick förbi hans hus på väg till mitt (Vi bor på samma gata, här är vi inte omogna Oj-Jag-Råkade-Gå-Förbi-are), fönstret till köket var vidöppet och jag kunde ju inte hålla mig när jag hörde musiken och innanför spisen stod Sveriges ljuvligaste grabb (Okej, bortsett från hans stt att göra sin tjej till ett ex) och lagade någonting onyttigt, troligen i sen leopardstekpanna.
Fuck.

" I want to know
Have you ever seen
The rain?"

FAAAAAAN

Okej jag erkänner; jag hade väl sex med honom då!

Världens ondaste slump

Världen är elak mot mig.
Idag när jag satt på bussen hem med Evelina så var givetvis Jespers bror med på den. De är så väldigt lika också, fast olika. Jesper är mycket finare så jag kunde inte visa för Evelina. Vi fick lov att kalla honom Peter så att vi inte skulle avslöja något, för "Vi behöver inte prata så mycket om det här" som sagt.
Och inte nog med det; när vi gick från centrum så mötte vi hans syster Miriam och deras föräldrar.
Hur ofta brukar det hända mig liksom?

Jag och Evelina fantiserade om att hela familjen Persson skulle träffas i hennes hall, trångt, de är ju ändå sexton stycken tillsammans.

---

När man är vara fiktiv som jag måste man ändå hålla sig till sanningen för att vara trovärdig. Jag menar; Allt det här har ju jag upplevt men inte precis exakt.
Det här är glasklar sanning men ingen som känner mig skulle förstå att det är jag om de inte började rota bland detaljerna ordentligt.
Amanda kanske men hon skulle nog behöva haka upp sig på vissa smågrejjer hon med. Men som att hon skulle gå in för att läsa det som att det är just jag som ligger bakom orden.
Fast hon vet i alla fall om den här bloggen.

Fick bara lust (en onödig lust): Han är väldigt stor

Hur det känns när saker som hänt inte hänt

- Vi behöver inte prata så mycket om det här..?
En fråga och ett svar på samma gång.

Yes, en natt med Jesper Persson, okej, vi hade inte sex utan vi bara myste. Men ändå. Men ändå. Det var annorlunda emot Jesper Lilja, men på ett sätt var det likt.

Igår (26:e) var jag full för första gången, alltså ordentligt. Fast jag vill inte kalla det fylla, det låter så negativt.

Amanda tycker inte om att Jesper har har tjej. Inte jag heller. Fast hon menar att jag inte borde umgås "så" med honom. Jag menar att det är dumt för då kan vi inte umgås "så". Jag förstår både henne, mig och på något underligt vis även honom.

Min oskuld får visst finnas kvar ett tag till, fast Jesper har avlägsnat den där hinnan märkte jag senare. Blod i trosan.

Han är grymt vacker. Jag tycker om hans rygg, ögon och mun speciellt. Och han tycker om mina ögon, mina bröst och min mage, den var faktiskt perfekt.
Otoligt, han sa att han att han lagt märke till mig förut, inte bara på teatern.
Han gav mig självförtoende på en natt.
Fast det kändes konstigt och stelt att hämta mina saker idag. Man såg allting i sängen.

Jag gråter inte, men det gör ont.
Förresten; är det inte lite sjukt att tänka på IKEA möbler när man ligger naken i någons famn?

natt.