Nu kände jag att ajg behövde den här bloggen, att få skriva av sig ordentligt och inte tveka vid ett endaste ord. Det är så mycket skönare på det sättet här än i min vanliga blogg, fast den kan ju mina vänner besöka, så de är bra på olika vis. Skönt att vara lite anonym ibland.
I alla fall;
Antingen är det en känsla, eller så är det sant, att jag, Petra är förälskad i någon över internet, otroligt pinsamt måste jag säga, så jag säger det inte till någon, inte ens Amanda och Evelina, DÅ är det pinsmat, på riktigt. Vi har ju inte ens träffats, han och jag! Jag är ledsen och hyperglad på en och samma gång. Vi har skrivit på poeter.se sedan 2004, det var då jag lärde känna honom, han hade tjej då, så det var inte så att jag skulle ragga vilt, inte för att jag någonsin gjort det över internet, faktiskt, vi bytte msn och snackade poesi och livet och jag tröstade honom när han och tjejen gjorde slut. Och vi har aldrig sagt typ puss och sådant till varann, kram på sin höjd och jag brukar säga "min vän" till honom och han brukar svara på liknande vis. Men det har alltid legat på en ganska skön vänskaps nivå. I somras gick vi dock på samma LW konsert och i samma veva bytte vi nummer, i fall vi skulle kunna träffas, dock hade båda fått skitbra platser och vi var inte sugna på att gå ifrån dem, haha, det säger väl en del om att vi inte var direkt överdrivet benägna på att träffas, men det var givetvis tråkigt att vi inte fick träffas. Dagarna efter det sms:ade vi argt om att Christian Kjellvander inte direkt var lysande. Sedan tog det slut och vi fortsatte skriva på msn bara, vi var helt enkelt snåla.
Då hände det sig att att Simon, grabben, var i här i Västerås och bara därför att tog min mobil och han åkte hem. Vi grät inte floder men det var ju ganska irriterande. Sedan var jag i Stockholm och då var han i krokarna, jättenära men han hade en spelning. Även den här gången gick vi vidare från katastrofen.
Men för inte alls länge sedan förändrades något, jag kan inte säga vad men vi blev helt enkelt väldigt söta över msn en dag och ganska antydande, det var rätt oskyldigt men det kändes rätt konstigt med tanke på att vi aldrig sagt sådant. Han avslutade med att säga puss, jag började asgarva och vi skämtade bort det men jag sa ändå puss när han gick. Fast det kändes rätt fjortis.
Sedan har det fortsatt med sms och snack på msn och idag sa jag;
"Sen när du blir kändis, (jag väntar på det Simon lille) så ska jag skryta med jag känner dig"
Han;
"Du kanske till och med delar säng med mig"
Jag skrev Pooooorrigt och gjorde några miljarder smileysar och sjöng i huvudet lallalala men jag kunde inte rå för att jag tänkte att han var riktigt fin den killen, egentligen. Sedan töntade vi oss om att våran relation började urarta till en ytlig sexuell kontakt, vilken kommer sluta med att vi träffas, strular och man drar hem fort som fan till sitt och glömmer. Jag hann bara komma till strular och
kan jag väl erkänna innan han sa;
"oooooh, jasså, vem är porrig nu? (;"
Fast jag tänkte att jag skulle skriva klart och försvara mig sedan, men när jag skickat det där med att man drar hem skrev han:
"nej, stanna hellre"
Och jag svarade "Jo :)", och vi fortsatte vara putte-nuttiga. Det är inte så att han är dryg men jag känner ändå att det känns riktigt mystiskt eftersom jag absolut inte gör sådant här och inte han heller. Det här är verkligen sjukt förvirrande för oss båda och det intressanta är hur det blir i jul, för vi ska träffas då, Alltså vi betsämmde det INNAN!
Nu är jag grusig i ögonen efter allt plugg fram tills nu och bloggandet, han gick och lade sig redan vid 22:00, eftersom han är tjugo år och slipper göra härliga Samhällsuppsatser, varvat med matte och Media-artikeln, jag är verkligen glad över att mina lärare nu lärt sig av högstadiets och lägger alla prov och inlämmnings uppgifter samma vecka, nu väntar bara färdigställandet av mina alster och den härliga sammanfattningen av labbrapporterna! Ooooh vad jag längtar!
Det dumma med den här grabben är att han stör mig när jag pluggar, alltså, det är egentligen inte han som stör utan mina egna små dagdrömmar han är medverkande i, som är i vägen för mitt öppna sinne för välfärdssamhället.
Så här gick det med Jesper;
Inte så bra, han svarade inte på mitt sms men snokade några gånger i min bilddagbok, jag blev sur, varför är det så intressant att göra det när han inte ens kan hälsa eller svara på sms? jag menar han lär ju ha pengar på mobilen, så mycket som han viftar med sitt jävla skivkontrakt coh hundralappar. Tuffing liksom.
Hoppas deras skiva säljer kobajs. Hoppas jag gifter mig med Pete Doherty och får en lysande karriär som modell OCH poet och att Jesper sitter och skriker i sin halvruttna studio "Varför, varför insåg jag inte hur underbar hon var, nej - ÄR?!". Och jag ska givetvis var stenrik men jättesnäll och skänka bort allt till mina tolv fadderbarn och Amnesty. Och Jesper ska vara olyckligt kär i mig hela livet och skriva en sista kärleksförklaring för att sedan ta sitt liv men så ska jag rädda honom genom att introducera honom för min vän Kate Moss och så blir alla glada, för då blir det ungefär samma grej som det var tidigare, bara det att vi byter sängkamrat. Och Jesper ska älska mig som vän och vi ska skriva långa härliga brev om våra barn till varann och prata om ungdomen vi hade i Västerås.
Oh yeah.
På ett sätt är det rätt soft att vara intresserad av någon helt annan, för man glömmer ju strulen och dammiga, men väl nötta ex väldigt fort. Åh andra sidan får man oftast en till person att grubbla över i slutändan.
Jag hoppas ni också får chansen att hångla upp någon med en sån där god percing i läppen
/Petra
